PARLAMENTETS RÖSTER

Omröstning: Bolognaprocessen, paragraf 2/3, mars 2012.

År 1999 möttes EU-ländernas utbildningsministrar i Bologna i Italien för att diskutera två saker:

1. Hur det kan bli enklare för studenter att studera i andra länder.
2. Om EU kan göra kvaliteten på högre utbildningar bättre genom att skapa ett gemensamt europeiskt område för högre utbildning (EHEA).

Ministrarna ville skapa ett system där universitetsbetyg skulle kunna jämföras mellan länder och vara giltiga i olika länder. Förslaget handlade om att skapa gemensamma standarder för att säkra kvalitén och om poängsystemet European Credit Transfer System (ECTS). Förslaget kallades Bolognaprocessen.

EU har dock ingen makt över utbildningspolitiken. Medlemsländerna bestämmer själva över sin utbildningspolitik. Därför är det frivilligt att delta i Bolognaprocessen. Och inga juridiskt bindande beslut kan tas. Trots det sammanträder EU:s utbildningsministrar regelbundet för att följa och utvärdera utvecklingen och för att dela med sig av bra metoder.

Det senaste stora sammanträdet var år 2012 i Bukarest i Rumänien. Då beslutade ministrarna om nästa steg. Bolognaprocessen ligger fortfarande efter, jämfört med vad som förväntas. Därför antog Europaparlamentet (EP) en resolution där man bad EU:s institutioner och medlemsländer att skärpa sig.

Framförallt bad parlamentarikerna om ett gemensamt betygssystem. Ett gemensamt betygssystem skulle leda till att ländernas olika akademiska system ersätts av ett gemensamt europeisk system.

Omröstning: Gemensamt resolutionsförslag – Förberedelser inför Europeiska rådets möte (27-28 juni 2013) – EU-åtgärder mot ungdomsarbetslöshet, paragraf 22/2, juni 2013.

I flera år har många länder haft ekonomisk kris. Det har lett till hög arbetslöshet, speciellt bland unga. Ungdomsarbetslösheten i EU är nu högre än någonsin och den fortsätter att stiga.

Därför bad parlamentarikerna EU:s ministerråd och kommissionen att förstärka insatserna för att ta tag i problemet. Parlamentarikerna sa att det effektivaste vapnet mot ungdomsarbetslöshet är en hållbar ekonomisk tillväxt. De sa också att medlemsländerna behöver tänka långsiktigt, särskilt om utbildningssystemen.

Parlamentarikerna var nöjda med ungdomsgarantin som godkänts i Europeiska rådet. Ungdomsgarantin är tänkt att ge arbete och utbildning för EU-medborgare under 25 år och nyexaminerade under 30 år.

Resolutionen handlade om att EU-kommissionen skulle kunna undanta investeringar som skulle skapa arbetstillfällen för unga från budgetnerskärningar och underskottsmål. På så sätt skulle EU-länderna kunna investera pengar för jobb till unga, även om det kunde leda till ökade skulder. Vissa parlamentariker ville att detta skulle tillåtas. De ansåg att den sparpolitik som använts i krisen delvis bidragit till att ungdomsarbetslösheten ökat. Men resolutionen röstades inte igenom i parlamentet.

Omröstning: Handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, Australien, Kanada, Japan, Republiken Korea, Mexikos förenta stater, Konungariket Marocko, Nya Zeeland, Republiken Singapore, Schweiziska edsförbundet och Amerikas förenta stater, slutomröstning, juli 2012.

ACTA är ett handelsavtal mellan flera parter. Avtalet ska skapa internationella standarder för immateriella rättigheter mot upphovsrättsbrott. Det ska hindra att förfalskat gods och generiska läkemedel sprids. Europaparlamentet röstade ner ACTA.

Immateriella rättigheter handlar om exempelvis

• patent
• formgivning
• tillverkade gods
• film
• musik

Rättigheterna ska skydda upphovsmän, verksamheter och uppfinnare och deras skapelser från olaglig exploatering. Rättigheterna ska också få fler att skapa och uppfinna

ACTA:s motståndare sa att avtalet skulle försämra eller minska

• internetanvändarnas integritet
• internets öppenhet
• tillverkningen av generiska läkemedel som används i utvecklingsländer som billigare alternativ till märkesmedicin.

Även om parlamentarikerna tidigare hade visat sitt stöd för principen bakom ett sådant här avtal avslog de ACTA-avtalet.

Avslaget kom efter att en framgångsrik kampanj skapat stöd från miljontals EU-invånare på nätet och på gatorna. Nej-sägarna sa att ACTA skulle leda till censur och att integriteten på internet skulle gå förlorad.

Omröstning: Riktlinjer för 2014 års budget - del III, paragraf 15, mars 2013.

Europeiska unionen (EU) behöver få in pengar för att finansiera sin politik. Men till skillnad från ländernas regeringar kan EU inte ta ut egen skatt utan är helt beroende av ekonomiska bidrag från medlemsländerna. 75 procent av EU:s budget är bidrag.

Alla medlemsländer betalar inte lika mycket. Rikare länder bidrar mer än fattigare länder och en del länder (som Sverige och Storbritannien) har särskilda avdrag som godkändes för flera år sedan. EU:s regeringar grälar ofta om vem som betalar vad i budgeten och vad pengarna ska användas till.

Kritikerna anser att EU borde spendera mindre pengar. Andra påpekar att EU:s budget fortfarande är liten jämfört med medlemsländernas egna budgetar.

År 2011 spenderade EU 140 miljarder euro. De 27 medlemsländerna spenderade nästan 50 gånger så mycket tillsammans.

De flesta parlamentariker tycker att EU:s budgetsystem är onödigt krångligt. I den här icke-bindande resolutionen begärde de alltså att EU skulle ha egna inkomster. Exempelvis i form av en europeisk momssats.

Omröstning: 5:e sammanhållningsrapporten och strategier för sammanhållningspolitiken efter 2013, texten i sin helhet, 5 juli 2011.

EU:s regionalpolitik är till för att minska sociala och ekonomiska olikheter mellan medlemsländerna och dess regioner och städer.

Målet är

• att stödja nya arbetstillfällen
• konkurrenskraft
• ekonomisk tillväxt
• livskvalitet och hållbar utveckling

Politiken rör alla EU-regioner men den största delen av det ekonomiska stödet går till de fattigare regionerna.

EU vill bli mer konkurrenskraftig på världsmarknaden. Men då städer förfaller och landsbygdsbefolkningen krymper blir det svårt.

EU-kommissionen påstår att de behöver kunna utnyttja hela EU-regionens möjligheter för att åstadkomma smart, hållbar och omfattande tillväxt. Det krävs dock tillräckligt med resurser, framför allt pengar.

EU:s ekonomiska bidrag till den regionala utvecklingen är nära en tredjedel av EU:s årsbudget. Bidraget ska vara ett tillägg till det som medlemsländerna själva gör. Men många parlamentariker anser att EU:s roll borde bli tydligare inom detta område.

Omröstning: Kampen mot homofobin i Europa, slutomröstning, maj 2012.

Europeiska unionens stadgar om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av sexuell läggning. Likabehandling och icke-diskriminering är viktiga värderingar för EU.

Europaparlamentet har drivit arbetet för få homo- och bisexuellas och transpersoners rättigheter att bli en viktig politisk fråga . Men i många medlemsländer möts HBT-personer av bristande respekt varje dag. Och i vissa EU-länder är det förbjudet att demonstrera för HBT-rättigheter

I april 2012 antog Europaparlamentet en resolution mot homofobiska lagar och diskriminering på grund av sexuell läggning. I resolutionen definierar man homofobi som ”irrationell rädsla för homosexualitet”. Parlamentarikerna bad EU-kommissionen och de nationella regeringarna att bättre försvara HBT-personers rättigheter.

Resolutionen säger nej till de nya lagar och förslag i EU som gör att det blir ett straffbart brott att öppet ”uttrycka sig positivt” om homosexualitet. I resolutionen står det också att medlemsländerna borde vara förebilder för kampen mot homofobi, och att länderna borde överväga att tillåta samborättigheter, registrerade partnerskap eller samkönade giftermål för HBT-personer.

Omröstning: Idrottens europeiska dimension, paragraf 100, februari 2012.

Det finns närmare 700 000 idrottsföreningar inom EU. Sex av tio européer idrottar regelbundet. Idrotten är en viktig del av våra samhällen. Idrotten är inte bara viktig rent socialt, kulturellt och ekonomiskt. Idrotten är också viktig för att sudda ut gränser och skapa ett gemensamt Europa. Stora idrottshändelser som UEFA Champions League ses av miljontals europainvånare.

Idrotten gör så att Europas invånare kommer närmare varandra. Idrotten skapar en känsla av tillhörighet. Men i de flesta idrotter är det nationella lag som tävlar. Golf är den enda sport där EU har ett samlat lag. Vartannat år tävlar EU mot USA i Ryder Cup.

Sedan 2009 kan EU hjälpa till att koordinera och stödja medlemsländernas idrottspolitik.

2012 antog Europaparlamentet (EP) en resolution som uppmanade medlemsländerna och idrottsorganisationer att använda EU:s tolvstjärniga flagga vid större idrottsevenemang utanför EU. EP föreslog också att EU-flaggan skulle användas tillsammans med de nationella flaggorna på lagdräkter som används av atleter från EU-länderna.

Omröstning: Åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar, ändringsförslag 12=38, oktober 2010.

Jämställdhet mellan könen är en av de fundamentala rättigheterna i EU. Men trots de stora framstegen under de senaste årtiondena så finns det fortfarande stora olikheter på arbetsmarknaden. Olikheterna har till och med blivit större på grund av den ekonomiska krisen.

Lagstiftningen om mammaledighet är en del av en EU-strategi. Målet är att få bort skillnaderna mellan könen, , och att hjälpa arbetande kvinnor och mödrar att bli ekonomiskt självständiga. Könsklyftan kan bero på olika sätt att se på kvinnors och mäns roller i samhället. På grund av hur samhället är uppbyggt måste kvinnor ofta välja mellan att vara mammor eller ha en karriär.

Textens viktigaste beslut är att öka kvinnors betalda föräldraledighet från 14 till 20 veckor. Det ska främja jämlikhet mellan män och kvinnor på arbetsmarknaden. Målet är att kvinnor ska uppmuntras till att fortsätta arbeta efter en tid hemma, genom att ge dem rätt att komma tillbaka till arbetet på samma villkor som innan mammaledigheten.

Genom att också reglera pappaledigheten ska förslaget främja föräldraskap med ett delat ansvar. Men det finns de som är oroliga för att den rådande ekonomin leder till att förslaget blir en börda för de verksamheter som inte har råd.

Omröstning: Gemensamt system för beskattning av finansiella transaktioner, slutomröstning, maj 2012.

Den nuvarande ekonomiska krisen startade i den finansiella sektorn. Flera stora europeiska banker kunde inte längre betala sina skulder, och de riskerade att kollapsa. Nationella regeringar fick hjälpa bankerna, och lösa ut dem. Krisen ledde till att bankerna slutade ge lån till regeringar med stora och ohållbara skulder.

EU gick in och löste ut regeringarna. Villkoret var dock att regeringarna skulle göra stora nedskärningar för att minska underskotten. Skatter höjdes och löner och pensioner sänktes. Invånarna fick alltså betala för storbankernas riskabla lånande och handlande.

Krisen gav nytt liv till ett gammalt förslag om en skatt på finansiella transaktioner (FTT), också känd som Tobinskatt eller Robin Hood-skatt. Den här skatten skapades bland annat för att stoppa den spekulativa handeln.

2012 antog Europaparlamentet en resolution som uppmanade medlemsländerna att införa en FTT. Men för att ta ett sådant beslut krävs godkännande från alla EU:s 28 medlemsländer. Flera av medlemsländerna hotade dock med att lägga in veto mot förslaget. Då beslutade 11 av medlemsländerna att ta fram ett avtal som bara skulle gälla dem.

Omröstning: Resolutionsförslag – Möjligheterna för stabilitet, resolutionsförslag, februari 2012.

Regeringar behöver låna pengar för att betala sina investeringar. Lånen sker främst genom att en regering utfärdar obligationer till investerare. Investerare lånar sedan regeringen pengar i utbyte mot obligationerna.

Hur hög räntan blir beror på hur stort förtroende investerarna har för att regeringen kan betala tillbaka pengarna. Desto högre risken är, desto högre blir räntan. De länder som har ohållbara skulder och stora budgetunderskott betalar höga straffräntor. Det leder förstås till ännu värre ekonomi. Det gör det också svårare för länderna att betala tillbaka sina skulder.

För att bryta den här onda cirkeln antog Europaparlamentet år 2012 en resolution där de bad om att införa så kallade euroobligationer. En euroobligation skulle fungera som en vanlig regeringsobligation, förutom att de 17 medlemsländer som har euro som valuta skulle utfärda gemensamma obligationer och tillsammans garantera att betala tillbaka investerarnas pengar.

Det skulle innebära att de ekonomiskt svagare medlemsländerna skulle kunna låna pengar med lägre ränta och därmed till lägre kostnad. På så sätt skulle de kunna finansiera åtgärder för att förbättra sin ekonomi och samtidigt vara säkra på att kunna betala tillbaka pengarna till investerarna.

Omröstning: Ramprogram för Europeiska atomenergigemenskapens verksamhet inom forskning och träning i atomenergi, ändringsförslag 36 (bilaga I, del II, avdelning 2, paragraf 1), november 2011.

Atomenergin är en av många energiformer som används inom EU. Andra energiformer är fossila bränslen (olja, gas, kol) och förnyelsebar energi (sol-, vind- och vattenkraft).

Kärnkraftverken producerar runt 30 procent av den el som produceras i EU (jämfört med bara 12,7 procent förnyelsebar energi).

I juni 2013 fanns det 132 aktiva reaktorer i 14 EU-länder. Fyra reaktorer byggs under året och mer än tolv till är redan planerade. Men efter kärnkatastrofen i Fukushima har flera länder börjat ifrågasätta att vi är beroende av atomenergi.

EU är världens största importör av energi. Men gaskrisen år 2009 visade hur farligt det kan vara att förlita sig på att få energi från länder utanför EU. Dessutom beräknas de fossila bränslena ta slut.

Huvudmålet inom EU är att skapa egna energikällor i form av ny energi, som exempelvis atomenergi eller förnyelsebar energi.

EU-kommissionen lade fram ett lagförslag där de visade att atomenergin är viktig för säkerhet, självständighet och mångfald. Europaparlamentet tog fram ett ändringsförslag där de menade att kärnkraften bör avvecklas helt och att EU bör arbeta för att inte vara ekonomiskt beroende av atomenergi.

Omröstning: Gemensam fiskeripolitik (CFP-reform), slutomröstning, februari 2013.

EU har en gemensam fiskeripolitik (CFP) för att hantera EU:s fiskeri. EU:s medlemsländer samarbetar för att skydda fisken från att fiskas ut och för att skydda miljön runt fisken.

CFP bestämmer vilka mängder fisk som får fångas, så att fiskbestånden ska finnas kvar. Men i verkligheten fångar många fiskefartyg mer fisk än vad som är tillåtet. Det leder till att fisken börjar försvinna.

EU-kommissionen la därför fram ett reformförslag. Förslaget innebär att det ska finnas en gräns för hur mycket man får fiska. EU:s medlemsländer ska inte kunna sätta höga kvoter och fiskarna ska inte kunna fiska mer av ett visst bestånd än att lika många fiskar föds varje år. Det ska alltså bli en maximalt hållbar avkastning.

Dessutom ska det inte vara tillåtet att kasta tillbaka oönskad fisk i havet.

Omröstning: Tidsschema för auktionering av utsläppsrätter för växthusgaser (reform av ETS, senarelagd), juli 2013.

EU måste minska utsläppen av växthusgaser för att motverka klimatförändringar.
 

EU har ett system för handel med utsläppsrätter (ETS). ETS fastställdes år 2005 som världens största koldioxidmarknad. ETS är ett verktyg för att minska industrins koldioxidutsläpp genom ekonomiska medel.

Det finns en gräns för hur mycket ett företag får släppa ut under en viss tid. Företagen köper därför krediter som auktioneras ut av EU-länderna. En kredit motsvarar ett ton utsläppt koldioxid.

Ett företag som investerar i teknologi med lägre utsläpp kan sälja oanvända utsläppsrätter på marknaden. Det innebär att företag som investerar i lägre utsläpp belönas och företag som inte gör det måste betala extra. Men koldioxidpriset måste vara tillräckligt högt för att det ska vara lockande att investera i grön teknologi.

Den ekonomiska krisen har gjort att det har blivit ett överskott av utsläppsrätter. Det har drivit ner priset på koldioxid. För att skapa balans inom ETS föreslog EU-kommissionen att skjuta upp auktioneringen av dessa utsläppsrätter för att öka priset på koldioxid och förnya intresset för ren teknologi.

Omröstning: Resolutionsförslag – Fri rörlighet för arbetstagare inom Europeiska Unionen, paragraf 2, december 2011.

Alla EU-medborgare har rätt att flytta och vistas inom EU. Alla har också rätt att söka jobb i ett annat EU-land och arbeta där utan tillstånd. Fri rörlighet är en av de viktigaste rättigheterna som EU-medborgare har.

Men EU-länderna kan begränsa den fria rörligheten för arbetstagare från Bulgarien och Rumänien, under en övergångsperiod på upp till sju år.

Bulgarien och Rumänien gick med i EU i januari 2007. Övergången till EU delades in i tre faser. Den nuvarande och sista fasen började den 1 januari 2011 och tar slut den 31 december 2013. Österrike, Tyskland, Belgien, Frankrike, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Spanien och Storbritannien begränsar fortfarande rörligheten hos rumänska och bulgariska medborgare.

Europaparlamentet tog fram ett gemensamt resolutionsförslag om fri rörlighet för arbetstagare i Europeiska unionen (antaget i december 2011). Där begärde parlamentarikerna att dessa medlemsländer slutar med alla övergångsåtgärder. De tyckte inte att det finns något ekonomiskt försvar för att begränsa rörligheten i vissa länder.

Omröstning: Framtiden för EU:s utvecklingspolitik, slutomröstning, oktober 2012.

EU är världens främsta organ för utvecklingsstöd. EU:s utvecklingspolitik vill

• få slut på fattigdom
• främja demokrati, fred och säkerhet
• bekämpa svält
• ta vara på naturresurser

Resolutionen ”Framtiden för EU:s utvecklingspolitik” är Europaparlamentets svar på EU-kommissionens ändringsförslag av EU:s samarbete med olika utvecklingsländer. Förslaget vill ge bättre samarbeten med de utvecklingsländer och gemenskaper som får stöd. Dessutom säger parlamentarikerna att vi borde minska stödet till tillväxtekonomier och ge mer till de länder som behöver mest hjälp.

Europaparlamentet stödde här kommissionens plan att fokusera på de fattigaste länderna. Men eftersom merparten av de människor som lever i fattigdom finns i tillväxtekonomier som Brasilien och Indien bad parlamentarikerna också kommissionen att endast minska stödet dit gradvis.