Omröstning: Resolutionsförslag – Möjligheterna för stabilitet, resolutionsförslag, februari 2012.
Regeringar behöver låna pengar för att betala sina investeringar. Lånen sker främst genom att en regering utfärdar obligationer till investerare. Investerare lånar sedan regeringen pengar i utbyte mot obligationerna.
Hur hög räntan blir beror på hur stort förtroende investerarna har för att regeringen kan betala tillbaka pengarna. Desto högre risken är, desto högre blir räntan. De länder som har ohållbara skulder och stora budgetunderskott betalar höga straffräntor. Det leder förstås till ännu värre ekonomi. Det gör det också svårare för länderna att betala tillbaka sina skulder.
För att bryta den här onda cirkeln antog Europaparlamentet år 2012 en resolution där de bad om att införa så kallade euroobligationer. En euroobligation skulle fungera som en vanlig regeringsobligation, förutom att de 17 medlemsländer som har euro som valuta skulle utfärda gemensamma obligationer och tillsammans garantera att betala tillbaka investerarnas pengar.
Det skulle innebära att de ekonomiskt svagare medlemsländerna skulle kunna låna pengar med lägre ränta och därmed till lägre kostnad. På så sätt skulle de kunna finansiera åtgärder för att förbättra sin ekonomi och samtidigt vara säkra på att kunna betala tillbaka pengarna till investerarna.
|
Euroobligationer skulle kunna vara en väg ut ur krisen. Det skulle göra det enklare för de ekonomiskt svagare medlemsländerna att betala sina skulder. Euroobligationer är ett steg mot större europeisk gemenskap och skulle också fullborda valutaunionen. Risken minskar att länder kan få orättvisa fördelar eftersom EU också infört tuffa regler för att begränsa regeringsskulderna. |
Om de ekonomiskt svagare medlemsländerna börjar lita på euroobligationer finns det inget som motiverar dem att jobba disciplinerat och snabbt med sin egen budget. Länder med god ekonomi (som Tyskland) skulle missgynnas eftersom de skulle behöva betala högre räntor för att låna pengar. Om vi ska införa euroobligationer kräver det en ändring av EU-fördraget. Det innebär långa och omfattande förhandlingar utan några garanterade resultat. |
| EU-parlamentariker | Rösta |
|---|
